Tidevarv
Kliver in genom lägenhetsporten. Där står han med öppen dörr och tar emot gästerna, innan jag hinner plinga på dörrklockan. Han är 1.90 lång,mörkt halvlångt hår som hålls på plats av en svart keps. Han öppnar hemma hos honom och sin sambo. Hemma i ett nytt liv. Han fyller 21 och han är min son, Min förstfödde och från en älskad famn ställer jag mig på tå och möter honom med en kram.
Det här har vi varit med om förut tänker jag när vi sitter där i den fina stora soffan. Systrarna sitter runt om honom, Bäda två är nu länge än mig,Undra hur lång eller rättare sagt kort jag är.? Det syns på dragen att de är hans systrar.På leendet, på färgerna. Skönheter gånger tre,Alwa är mer än nånsin sig själv. Tillbaka till den hon var för ett och ett halvt år sedan. Oändlig tacksamhet bubblar ikapp med att Ella hoar högt i Antons nya 3D grej till nya telefonen. Hon ska fylla 14 den lilla mörka. Bubbelgumsbubblande i sin naivitet,
Morfar sitter på kanten av soffan och han ser piggare ut än vad jag förväntat mig i sina nyköpta jeans, Han är stolt idag.Jag känner det utan ansträngning, Även om platsen bredvid honom borde varit upptagen av mormor, min saknade mamma, så tror jag hon finns där på soffkanten iklädd sina vita vingar, Hans moster är med oss, ledigt klädd i vitt och med håret i en tofs, Precis lika enkel som hon är kommer det gapskratt i jämna mellanrum Hans moster, min syster, hon är glädje. Linn som är hans sambo sitter på sängkanten i den öppna ettan med kök och tittar med jämna mellanrum på klockan som tickar för kvällsarbete, Denna unga omtänksamma som ger min son en lycklig vardag är värd min tacksamhet, Utan henne vore han inte den han är just idag när han är värden och vi är hans gäster.
Utan motgångar och sorger i mitt liv skulle jag aldrig tänka de tankar jag gör i den här stunden. Blicken vandrar mellan alla i rummet och jag ser mig själv som gammal tant i en 41 årings kropp. Så mycket som hänt, så många liv jag levt mig igenom, så många sorger vi besegrat, vi som sitter där, Så många glädjestuder vi samlats runt, Mina ögon stannar vid min högra sida i soffan, mina händer rufsar i hans hår. Jag kysser honom lätt på det mörka håret, Min stora kärlek vid min sida, han som gått bredvid genom så mycket den sorgligaste tiden i mitt liv men på något märkligt sätt den lyckligaste. Att sorg kan gå hand i hand med lycka är ibland svårt att förstå, men jag vet att det är så. Det ena utesluter inte det andra och det är bara att ta emot dem båda.
I den här tiden, i det här livet, i detta tidevarv är det så här vi lever,'
Just idag när lyckan visade sig för oss alla. Samtidigt som änglaluddet seglade ner mot golvet från ängeln i rummet tänkte jag att vi lämnade honom där i hans lägenhet med ett minne för livet.. Ännu en tid är på ingång. Ännu ett år påbörjas.
Grattis till livet min älskade son.