Allmänt

Vardagsnojig

Ytterligare veckor har gått oss förbi. Slutet av augusti är tiden då mycket står i startgropar. Vardagen kallar på oss igen efter ledigheter och fria tider. Våra kalendrar kommer att fyllas med tider att passas och vi kommer snabbt in i de rutiner som ledigheten har lagt åt sidan, Många av oss behöver rutiner och känner att det är lättare att få ihop sin vardag med uppstyrda aktiviteter.Våra barn och ungdomar återvänder till skolorna med nya förväntningar och med nyfikenheten inför ett helt nytt läsår. Jag och mina döttrar står alla inför en ny tid. Ella börjar högstadiet och känner sig rätt liten i en tonårskropp, de stora niorna skrämmer slag på henne och oron att försvinna i stora korridorer var påtaglig i helgen. Samtidigt som förväntningarna ökar i takt med den dolda betygsjakten vet hon om att hon duger precis som hon är, det är hennes styrka i allt det nya. Hon har betraktat sin syster i tre år och har en inblick i hur högstadiet funkar, på gott och ont, Hon vet också om att prestationen har ett pris, ett mörker som kan förvandla den nyfiknaste till förintelse av sig själv, Ella är fortfarande syster till sjukdomen anorexi.
Alwa har vuxit sig starkare i ledighetens sommarlov. Fri från krav, befriad från att kämpa om uppmärksamheten som ständigt krävdes. Hon har passerat det kritiska i sin sjukdom och mycket tackar jag sommaren för, Vi har kunnat tillrättalägga alla hennes måltider och funnits hemma tillhands. Hur blir det nu ? Jag är rädd, vansinnigt orolig att vardagen ska ge ett återfall. Nu tappar vi inblicken i hennes dagar och vi måste sätta varenda tilltro till att styrkan hon byggt upp finns i henne. Vad ska hända de dagar då skolmaten får henne att inte vilja äta, de dagar då pannkakorna ligger kladdiga framför henne och jag vet att hon väljer bort lunchen. Vad händer då hon känner att läxor och prestation ska förverkligas på nytt , dessutom i en helt ny miljö där hon måste vara stark i att inte hamna i ett gammalt mönster. Hon får inte överprestera. Det var en av anledningarna till att helvetet flyttade in hos henne. Jag är mer än orolig att kurvan ska dala, att kilon ska tappas i samma takt som läxorna ska läsas. Nu kommer den största av prövningarna, Vardagens ekorrhjul ska snurra i lagom fart, utan att hon blir åksjuk. Jag är nojjig, jag vet. Vardagsnojjig så in i ... Snälla måndag till fredag , dygnet runt ,,,,,låt henne få fortsätta växa sig stark. Hon är så nära nu att lyckas.