Kallfront vs semester

Det kom en kallfront av nåde in över mellansverige. Det blåste nordan och det var nära nollan nattetid. Maj månad lär ju inte bli den månaden som vi minns som varm. Våren som skulle bli sommar stannade upp nånstans och väntade.Gjorde några plusgradsdagar över tio, men de var få. Men så den sista helgen,pingsthelgen. Då kunde vi gotta oss minsann,Listor skrevs på hemmafix som var eftersatt.Skurning, klippning och skrapning av allt från möbler,gräs ochl väggar. Hela sommargarderoben skulle fram med shorts och lättare skor. Helt plötsligt så ville ingen vara inne.Härnösand flyttade ut. Läste om utflykter och diverse övernattningar, vandringar och egna smultronställen längst kusten. Såg bilder på avklädda människor som bländades i ljuset och pimpade måltider med exotiska ingredienser. Livet blir över en helg inte så insnöat som man har blivit van vid denna vår..Helgen lovade stort.
Soligt väder kan rädda de mest falnade fasader och till och med en sovande relation. Man ger allt en chans till inför sommarens ledighet. Då är tiden då man kanske mest vill dela himmelsblå dagar och bekymmerslösa fasader med någon, hellre än med ensamheten Vintervårens insikter var nog mestadels inbillning och förstorades i solens frånvaro. Det man störde sig på och det som bildade orosmoln över förhållandet, kommer förhoppningsvis att blåsas bort av sommarens mildrande vindar.Känns det igen ? Man vill så mycket.
Känns som om jag ser igenom vissa mönster, både på medier och hos bekanta. Kommer själv ihåg hur svårt det kunde vara att hålla fast ibland, och att sedan i höstens färger känna en viss besvikelse att jag inte kunde känna mer. Uppskatta mer sommarens turer som blivit en vana och nöja mig mer, istället för att söka fel. Kanske den perfekta sommaren och semestern är så efterlängtade att dem ibland blir ouppnåeliga? En regnvecka och det kan vara den man minns mest. Ett bråk och man trippar sen på tå för att slippa ta en konflikt, sticker huvudet i sanden så länge det går. Ibland kan man ha lyckats efter sommarens lediga dagar, men ibland kryper sanningen tillbaka tillsammans med höstens kyla. Kanske är det lagom temperatur som önskas, lite ösregn då och då som kan klarna upp luften så solen kan värma lagom. Då kanske man inte bygger för högt i alla ledighetsförväntningar och förhoppningsvis så faller man inte lika hårt om det brister