Allmänt

Mitt jag nu

Hej på dig där du är. Välkommen till mitt inlägg. Här är det som det är med livet. Precis som halva befolkningen känner så är det oroliga tider.Verkligen turbulenta och det känns stundvis som om centrifugen aldrig stillar. Istället växlar den bara program och snurrar vidare. Känns det så för dig med ? Eller har du lyckats värja dig från oro? Läste nånstans bland allt informationsflöde att människan kan blir kreativ i kriser, det anammar jag verkligen. Stämmer in på mig som renoverar i mitt lilla hus efter en vattenskada. Nu i dessa coronatider som medför sociala distanseringar kom tankarna fram att jag borde återuppta mitt skrivande.. Har gått år sedan sist och jag saknar verkligen att låta orden få flöda fritt. Jag har skrivit på annat en del men saknar faktiskt bloggandet, och feedback från andra. Ett typ av umgänge det oxå. Har varit i en rätt tom bubbla på senare månader, långt innan virusets framfart. Varit mycket i mig själv och har varit rätt ensam. Mestadels självvalt ska jag tillägga. Jag trivs mycket i mitt eget sällskap samtidigt som jag bor utanför stan så de där spontana kaffepannshänget blir inte naturligt på samma sätt som när jag bodde i stan med grannar och alla inom gångavstånd Fast just den här våren så får vi alla träna på att dricka kaffe med oss själva lite mer. Jag tror vi kommer att lära oss uppskatta varandra på ett nytt sätt efter detta, kanske lära oss om vilka värden i livet som är värt att älska och vårda. Min fördel i allt detta är att jag har havet och skogen utanför dörren. Får otrolig stimulans av naturen bara genom att titta ut, så jag känner mig inte ensam på det sättet. Jag har rådjurens ropande på kvällar och fåglarnas tidiga gryningar. Ser räven smita över gården och svanarna som lyfter emellanåt. Med hundar och katter och gudarns gåvor kan jag vara en tacksam själ bara genom omgivningen. Mänsklig eller inte. Jag har funderat mycket på det där med relationer överlag under den här tiden vilket ibland har gjort mig lite nedstämd Jag är nog rätt dålig på det har jag förstått, både på de som sagt det och på att jag kan ju konstatera att jag är singel .Jag är nog för petig, för kräsen, för självständig och för känslig. Känns som jag generellt är mycket av allt och det är just det som jag fått höra ställt till det i mina tidigare förhållanden Jag som har sånt humör, jag som är så egoistisk, jag som är så manipulativ och alltid vill ha min vilja igenom.Jag är ju så djup mm. Egenskaper som jag själv tycker kan vara kvinnlig styrka får jag omvänt till att jag anses konstig Jag skulle nog dra slutsatsen att jag ännu inte hittat den kärleken som kan ge mig det jag behöver och som jag kan växa mig lycklig med. Jag har en enorm ryggsäck och dealar med det varenda dag, precis som alla människor får göra. Sånt har malt runt i mig ett tag och ibland har de vissa saker fått för stor plats och troll kommer om natten. Då vet jag att fokus måste flyttas och hjärtat renoveras och få input från ljus och tilltro igen. Välkommen våren och välkommen du goda.
Jag finner mig stark i mina erfarenheter och jag vet att livet har testat mig mycket. Genom alla svårigheter har jag blivit en bättre jag. Helt övertygad, så slutsatsen nu är ju att jag är just nu mitt allra bästa Petra. hörs inom kort ! sköt om dig ordentligt.