tankeplatsen.blogg.se

Så kom den dagen vi väntat på. Väntat på mitt under en pågående livskris. Jag hade våndats långt innan hon förstod, innan våren då hon rusade blint mot gapet. Hur säger man till sin älskade dotter att den kommande avslutningsbalen kommer att bli för andra, de friska.? Jag visste inte hur. Jag var förberedd på att gråta mig igenom ännu en månad. Men något hände de senaste veckorna. Ödet ville annat. Framtiden öppnade upp sin klarblå himmel och visade henne en ljusare framtid. Jag vill tror att det var det som hände. 

 

 

Min gråsparv till fågelunge bytte färg till rosaskimrande  pärlemorfjädrar en vecka i maj .De har hon svävat med ända fram mot det förutbestämda målet. Vågen visade +2 kg och det fanns ett ljus i hennes blick. Hon ville bli Alwa igen sa hon till läkarna. Hon tuggade och svalde mer med lätthet och mindre ångest,Hon vände från undergången med nytt hot om inläggning. Siktet var den 12e juni. Det var igår. Den numera rosa fågelungen var med.Himlen var blå. 

 

Hon log mot mig när hon tog av sin sina svarta pumps och satte sig vid den svarta flygeln i den proppfyllda kyrkan. Jag höll andan och undrade om hon verkligen skulle mäkta med ögonblicket. Jag hörde hur hon tog ett felackord och jag kunde inte andas. det fick inte hända, inte nu. Men med tjejernas blickar och sin egen vilja styrde hon upp tonerna till Adeles Make you feel my love...och jag grät, tyst med en snorrinnande näsa. Bredvid mig stod en nära vän och lika arbetskollega och grät med mer snor i näsan. Vi andades ut efter trestämda toner och jag grät ännu mer... hennes ögonblick var över, hennes vinst var total. Barfota tog hon upp skorna och log ut över kyrkan, misson complete. Hon var där, i drömmen hon drömt.

 

Kan inte nog beundra henne, den lilla människans vilja att få vara med att forma sin framtid. Den är stark den viljan. den övervinner just nu allt annat. Hon vet om att det inte är över, men hon vet att hon vinner i slutkampen. Igår var hon en överlägsen vinnare över sin anorexi. 

 

Min vän viskade efter applåderna tystnat.

 - Tror man inte på änglar efter det här är man ju helt dum ! 

Jag mötte hennes blick

Och vi grät.