tankeplatsen.blogg.se - Jag ger henne min morgondag

2 Juli 2015

Allmänt

Jag ger henne min morgondag

Veckorna har rusat fram sedan skolavslutningen och juni har nu övergått till juli. En varm torsdag som hade varit alldeles underbar på en strand. Det är vad de flesta gör när temperaturen visar över 20 grader. Stranden kommer att få vänta på min fågelunge. Det skulle vara som att sätta ut henne bland hökar, hon skulle ätas upp av granskande blickar. Jag vill inte att förstående, överseende nickar, som jag vet är i samförstånd ska blandas med nyfikna,som undrar vad det är för fel på henne, En dam på Coop undrade lite för högt till sin väninna om det verkligen är snyggt att vara så mager så benen ser ut att gå av om det skulle blåsa ute. Det gör så förbannat ont att höra, jag hade lust att gå fram till henne och be henne knipa igen den allt för målade läppstiftmunnen, men jag höll mig. La armen om den magra och hoppades hon inte hörde. Jag kan inte skydda henne från allt, omöjligt i sommarvärmen att se till att hon skyler sig, varför skulle hon? Varför ska hon inte få känna sommarstrålarna mot benen, precis som vi andra längtat efter att få göra ? Det händer hela tiden, det blir som vilket handikapp som helst, som möter oförstående och moraliskt dömande. - Nej , jag vet inte vad det beror på att hon hamnade i ett ätstörningshelvete, hade jag vetat hade vi räddat henne för länge sedan.

Det pendlar fortfarande, det som stannat upp under flera veckor och till och med fått henne att lägga på sig några gram rasade idag. Förtvivlan i hennes ögon när hon vet att vi tappar gnistan för en stund. Besvikelsen är så klart inte riktat mot henne, hon rår inte för det. Den är vår, alldeles vår egna besvikelse. Har vi inte gjort allt den här veckan? Vad missades, var det något mål som var för snålt ? Tusen frågor brottas i min kropp och gråten väller över rädslan som tar över när jag vet att hon har inte tiden, hon har inte råd att slösa tid på att tappa mer vikt. Tiden är hennes värsta fiende i helvetet. Kroppen tar för stor stryk, den far mer och mer illa för varje vecka i undernäring, Tårarna och hopplösheten som sprängs i kroppen gör henne inte starkare, jag måste trycka undan den, idag igen, Vi är hennes fallskärm , de enda som kan fånga henne de veckor hon faller. Alla storfåglar vet hur sköra de sm duniga är innan de själva kan flyga, precis så är det, Hon är inte flygfärdig, hon är just nu vingklippt. Känslan när hon äter sin första glass på över ett år, den var magiskt glädjande idag. Hon var sugen, hon köpte en mjukglass, med toppingchoklad, Hon tittade på den länge, hon blundade, hon smakade. Hon sa - Jag hade faktiskt glömt hur glass smakade. Allt är ett innerligt virvlande känsloinferno, där vi slängs omkring utan stötdämpning, Jag har känslor utan uppehåll , som Melissa Horn sjunger om. Juli ska ju vara strandens och värmens månad. Det ska vara toppen på sommarlovets lata dagar. Det ska vara glädjefyllt , till bredden fyllt med allt läskande gott som njuts i värmen, Det var tur hon vågade prova glass idag, den kanske ger mersmak. Jag kan köpa henne en glassbil om hon så skulle vilja , jag kan göra vad som helst, J Jag undrar vart jag kan köpa henne bärande vingar, så hon kan flyga själv ? Jag skulle ge henne min morgondag, Hela mitt liv.