tankeplatsen.blogg.se

Det var den vackraste morgonen jag sett på länge, Julaftonens bleka morgon,Jag satt i bilen på väg hem till Härnösand med min son i framsätet. Vi visste att tiden var inne. Vi visste att natten tillsamans på sjukhuset var bland de sista,Solen färgade himlen rosa av slöjor och frosten på alla träd ramade in vägkanterna till ett julkort av det vackrsaste. Jag åkte hem med Anton som mötte sin mormor under hennes sista natt, Det visste vi inte då. Hon visste det när hon från den djupaste sömnen lyfte sina armar mot honom och pussade hans panna när han lät tårarna falla fritt. De sa bara på återseende, 

 

Jag kom tillbaka till avdelning 26 vid lunchtid, med jullunchen i Icapåsen. Pappa och syster hade haft besök av läkaren under tiden jag var borta som nickat förstående och beklagat att mammas timmar var räknade nu,Det bekräftade tanken, Som en känsla var hon med oss, åt av den enkla julsillen direkt från burkarna, Den kalla potatisen som jag kokat sönder i förvirring och laxen som glömdes i kylskåpet. Hon visste mycket väl om att vi var där. Det kände vi på hennes andning som förändrades när vi skrattade och skojade med henne. Vi höjde tv konserten och Helga natt strömmade ut i rummet, Hennes vackraste julsång, 

 

Timmarna blev till skymning coh solen visade mörkret, Bredvid henne satt vi samlade, Pappas hand i hennes och vi talade om den vackra himlen som väntade på henne,där hennes föräldrar och syster väntade på henne med en vällagat julbord. Jag pratade lugn mot hennes panna och strök hennes tovade hår.En kär vän skrev till mig på telefonen att det just idag är en fin dag att komma till himlen, då alla ljus och änglar är som vackrast. Där råder julefrid och de tusen juleljusen tar bort det mörka från jorden.

 

Så blev den den kvällen då mamma suckade sitt sista andetag. Lugnt stilla bland de tända ljusen välkomnades hon av julkvällens vita framtidslöften. Hon kände fridfullheten utan de senaste dygnets morfinsprutor. Helt avslappnad mötte hon evigheten. Jag var trygg och lugn i den vackra stunden, om man nu kan få säga att det är vackert när någon dör. Det var det. Vår mamma var vacker. Pappa är vår hjälte som vårdat henne på det älskvärdaste sätt någon kan, Jag har en hjältepappa och en änglamamma, som ville att vi skulle fortsätta jordelivet precis som om hon varit kvar. 

Det ska vi göra, med minnen och öppenhet, Om att döden är en del av livet. Jag pratar med henne genom tankar och jag vet att hon kom inatt, till mig, till syster och till pappa. Samma känslor från oss alla tre. Vi hade äran att få sitta bredvis henne när hjärtat lämnade kroppen,för det är jag lycklig, Vi var enade i ögonblicket. 

 

Jag ser tillbaka på de senaste dygnet med sorg såklart, men framför allt med känslan av att mamma nu är fri. Fri från smärtan av cancern och alla behandlingar som väntade. Hon gav himlen en stjärna till.

Jag är stark i min tro på att hon fann evigheten, en sällsam vacker julafton, En dag som nu alltid kommer att förena kärleken, 

 

Vila i frid älskade mamma.

Vi lovade dig att fortsätta leva och det är precis vad jag ska göra ikväll med vänner och till och med ett skål för framtiden, med dig vid min sida .För alltid. Här på jorden så som i din himmel.